Gölin Karolina

Jag vet inte, men jag tror inte jag är ensam om att någon gång ha kännt mig kär i en person som egentligen inte har visat något som hellst instresse för en. Jag har just kommit till insikt med Varför!

Har nån någon gång lekt med en katt med ett snöre? Alla som har gjort det vet iallafall att katten alltid blir som galnast så fort den har snöret precis utom räckhåll. Allt fokus är på snöret för att se vart det ska ta vägen här näst och katten planerar sin nästa attack. Katten försöker verkligen att göra allt för att fånga snöret, och så fort den har den i sina tassar leker den med snöret en stund - om man har tur - men sen är det helt plötsligt inte roligt längre. Jakten är över och katten får nu något annat, mer intressant, att tänka på. Precis så fungerar jakten mellan människor också!
   Vem har inte upplevt känslan av att vara "för på" så personen man är intresserad av tappar intresset? Man skickar iväg ett sms, får inget svar och går och funderar på varför man inte får det. Man säger att man tycker om personen, men får inget "Desamma" och man funderar över varför man inte får det. Man säger att man vill träffa personen men man får aldrig själv den frågan, och så går man och funderar över varför man inte får det. Man är helt enkelt alltid det där snöret framför kattens tassar och det är helt enkelt inte roligt längre! Katten gillar inte att få snöret "serverat" vid sina tassar. Jakten är nästan alltid som roligast - just för att man inte vet vad som händer här näst! 
   Som sagt är spelet mellan människor likt en katt och ett snöre - så länge man visar sig tillräckligt mycket för att fortfarande hålla intresset vid liv är man intressant. Man ska få personens tankar att fundera kring Varför saker och ting är som dom är. Man ska helt enkelt lämna lite frågetecken hos personen för att intresset ska stanna kvar - likt katten som tröttnat så fort den vet att den har snöret fast i sina tassar, men blir som besatt när den inte ser det. Det handlar kort och gott om att uppehålla sig i perosnens tankar tillräckligt ofta och tillräckligt mycket för att man ska få en person att ha ett visst intresse för en.. Man skulle kunna säga att det hela egentligen bara handlar om bra timeing !
Jag vet inte riktigt om jag fick fram det jag ville få sagt egentligen, men som ni kanske förstår kommer mina tankar såklart från Spelet som jag läste ut nu i veckan.. Några utdrag ur ordlistan som bekräftar det jag just sagt:

MOTTAKTSTEKNIK - subst: en teknik som används för att väcka eller öka attraktion, på så sätt att man ger en kvinna signaler om att han inte är intresserad av henne, följt av signaler om att han är det. Detta förlopp kan utspelas på några få seuknder - till exempel genom att mannen fattar kvinnans händer och sedan släpper dom som om han ännu inte litar på henne - eller under längre tid, till exempel genom att mannen är väldigt trevlig under ett visst telefonsamtal men sedan väldigt reserverad och korthuggen i telefon nästa gång.

NEG - subst: en tvetydig kommentar eller till synes oavsiktlig förolämpning riktad till en kvinna som en raggningsexpert nyss träffat, med avsikten att aktivt demonstrera för henne (eller hennes väninnor) att han inte är intresserad. Till exempel: "Vilka fina naglar, är de äkta?" Man kan också negga någon genom att aktivt demostrera brist på intresse för henne genom att yttra något tvetydigt, förolämpa henne på ett sätt som verkar oavsiktligt eller ge henne konstruktiv kritik.

TAKEAWAY - subst: en raggningsteknik där en man som har kontaktat en kvinna och kommer väl överrens med henne går sin väg - kanske för en kort tid som några sekunder eller så länge som ett par timmar - för att visa sin brist på beroende och öka hennes dragning till honom.


Ointresset och frågeteckenen ökar fokuseringen och därmed intresset ! Man blir helt enkelt så upptagen med att tänka på vad personen egentligen menade, att man tror att man är kär!
- Är jag verkligen ensam om att någon gång ha erfatat detta?