Psykvården
Så länge jag kan minnas har jag på ett eller annat sätt vart i kontakt med psykvården, men det är varken något jag skäms över eller skryter om. Jag har fått en bild av hur psykvården fungerar från media och övriga samhället, och en från insidan. Den bilden jag fått från insidan stämmer inte alls överrens med hur övriga samhället gärna vill tro att det är. Jag har själv inte vart inlagd på psyket, bara för att klarlägga det, men ni som känner mig vet min historia och jag vågar påstå att jag är ganska väl insatt i hur det egentligen fungerar bakom dom stängda vita, låsta dörrarna.
För någon dag sen fick jag reda på att en vän till mig har blivit tvångsintagen på psyket. Hon gick i självmordstankar och har under en längre tid mått mycket dåligt då saker och ting inte riktigt gått hennes väg. Jag vill påstå att personen i fråga inte har någon som hellst psykiskt störning, bara så det är klart, utan är bara otroligt deprimerad. Vissa skulle säga att det är bra för henne att då bli intagen på psyket, eftersom hon i deras ögon är sjuk, och att på psyket finns det psykologer och läkare som kan ge sjuka människor vård. För det är på psyket psykiskt sjuka människor hör hemma.
Det här gör så fruktansvärt ont i mig.. För jag vet , jag Vet att hon inte kommer få någon jävla vård ! Jag är så fruktansvärt less på allt vad psykvården heter ! Dom erbjuder ett "omhändertagande" bara så länge för att hon inte ska kunna skada sig själv. Hon blir inlåst på en avdelning utan lösa, vassa föremål, vita väggar, kameror överallt, lås på alla dörrar och rum med fastskruvade sängar, bord och stolar. Personalen håller koll på henne 24/7 så att hon inte gör något som dom sen ska få på sina samveten. Hon får inte duscha ensam, inte äta själv och när hon vill, inte prata i telefon så länge hon behöver, inte komma utanför dörrarna på avdelningen, inte ta emot besök och inte ha några personliga tillhörigheter mer än kläder och tandborste. De tar ifrån henne all sin frihet. Säger hon att hon mår dåligt proppar dom henne full med antidepressiva medel som gör att hon varken kan skratta eller gråta. Kan hon inte sova får hon sömnmedel som gör henne så pass avdankad även under dagtid att hon inte kan tänka klart. (Lithium är ett exempel på läkemedel som kan användas under manodepressiva perioder, men som man än idag inte riktigt är på det klara hur det fungerar. Visserligen användes just Lithium oftast för ca 10-15 år sen eftersom läkemedlet har bevisats vara så pass skadligt mot njurarna att man kan dö, men det finns läkemedel som fungerar likadant än idag.) Denhär typen av läkemedel gör att man varken kan känna glädje eller sorg och man inte förstår sig på känslor, varken sina egna eller någon annans. - Man har en levade kropp med en död själ.
- Är det vård ? Är det vad en människa som går med självmordstankar behöver ? Läkemedel och en jävla massa skitsnack är precis vad psykvården är ! Ge dom sjuka jävlarna läkemedel som ska få dom "friska" och sen skiter dom i resten. Det är Precis så psykvården fungerar !
( Jag bryr mig om denhär människan och jag vill inget annat än att hon ska få leva ett värdigt liv, så på sätt och vis kan jag inte förneka att en inläggning är bra i det syftet att hon håller sig vid liv, men det bryter ner henne psykiskt - bit för bit. Jag kan därför inte säga om jag egentligen tycker det är bra eller dåligt i just hennes fall att hon blir omhändertagen av psykvården, men jag vet att hon iallafall inte får den vård hon Behöver - det är Det som får mig att reagera som jag gör. Psykvården idag ger sällan vård, de erbjuder ett omhändertagande för personens "bästa". )
- Jag tänker på dig, min vän!