Illusionen om Gud
Jag har aldrig kallat mig atheist eller för den delen ens pateist - Men jag tror inte heller på Gud! För mig är Gud något övernaturligt som påverkar hela världen genom människors önskningar och lovord. Gud är något man inte kan ta på och av just den anledningen tror jag helt enkelt inte på Gud, men är jag därför Atheist?
Jag har alltid vart fachinerad över hur människor Vågar tro på något som inte är bevisat att det excisterar, snarare tvärtom. Hur vågar man tillförlita sig till en övernaturlig varelse kallad Gud som sägs lyssna till ens böner och endast ger ett svar i form av "Ja", "Nej" och "Vänta"? Svaren kan komma i vilken form som hellst, när som hellst. Så enkelt är det! ... Eller? Svaret på det, från en troende, skulle självklart vara: "Om man tror tillräckligt mycket så ser man svaren!" Men vad fan är Tillräckligt mycket? En och en halv bön om dagen? 23 nattvarder om året? För uppenbarligen handlar inte bara religion om tro, utan också om allt runtomkring - ens handlingar. Som med Islam som handlar mer om det människorna gör för Alah, mer än vad dom tror på egentligen. Så vad är att tro Tillräckligt mycket?
Varför börjar man ens tro? Enligt mina egna erfarenheter är det vanligast att man föds in i en religion och vet inte att ett icke-religiöst liv ens är ett alternativ. Jag tror att den vanligaste anledningen till att man tror är för att man anser sig "behöva" religionen i sitt liv som en grundstruktur, och väljer då också att tro på den guden som tillför denna sturktur. Jag själv tror att det religiösa sättet att leva är bra för människan, men inte själva tron då det endast är en enda stor vanföreställning med så otroligt starka motbevis.
Förmodligen är jag ute och simmar på Mycket djupt vatten, men jag är ganska trött på att religion alltid ska få vara ett argument för att få tycka, tänka och göra som man vill! För att citera ur Richard Dawkings - Illustionen om gud; "Den 21 februari 2006 avgjorde USAs högsta domstol i enighet med författningen att en församling i New Mexico skulle undantas från den lagbestämmelse, i kraft för alla andra, som förbjuder bruk av halluciogena drogor. De trogna medlemarna av Centro Espirita Beneficiente Uniao do Vegetal tror att de kan få kontakt med Gud enbart genom att dricka hoascate, dom innehåller det förbjudna hallucinogena ämnet dimetyltrypamin. Lägg märke till att det räcker med att de Tror att drogen hjälper dem att nå Gud. Några bevis behövdes aldrig läggas fram." Ytterligare nämner också Dawkings att bevis lagds fram för att cannabis hjälper cancersjuka människor att dämpa illamåendet och obehaget vid cellgiftsbehandlignar, men cannabis har inte legaliserats?
Och ja, jag kritiserar religion! Men varför får man inte göra det? Säkert är det många som tar illa vid sig av att bli kritiserade. Men varför? Om en nära vän till mig tror på den kristna kyrkan så får jag inte ifrågasätta eller argumentera emot för då kritiserar jag också religionsfriheten! Men om en annan nära vän till mig tror på apartheid får jag självklart ifrågasätta och kritisera, för alla människor är väl lika mycket värda oavsett färg och ursprung? Men är det egentligen inte samma sak? Min kristna vän tror på Jesus kristus och att homosexualitet är en synd, och min apartheid-vän tror att rasblandning är fel. Det är de bådas tro! Är det då inte samma sak? Varför får man bara kritisera en av dessa?
Jag är som sagt förmodligen ute och cyklar på riktigt just nu, men snälla - kritisera mig och argumentera mot mig! Det här inlägget blev aningen rörigt men jag står för min sak - men för det betyder det inte att jag har helt och hållet rätt i det jag säger! Är verkligen religion något som man inte ska få kritisera eller argumentera emot?